När man spelar musik eller sjunger, behöver man vara precis lika mycket i nuet som när man tränar med sin häst.

Jag har spelat piano större delen av mitt liv. Gick först privat men blev övertalad att flytta över till musikskolan för att få större möjlighet att spela med andra. Jag fick dessutom förmånen att stanna kvar på musikskolan även några år efter gymnasiet och under mina år där fick jag spela med både dansgrupper och elever som spelade olika instrument. Om inte hästarna hade dragit mer, hade jag nog hamnat i musikens värld och pluggat musik i London efter gymnasiet.

Om du har varit på konsert har du nog märkt att det alltid är en tyst paus innan de börjar spela. Här förbereder sig musikern, andas, hör och känner musiken inombords, landar i nuet innan första tonen tas. Förberedelserna med sin häst kan se lite olika ut beroende på person eller häst, andemeningen är ändå densamma som i musiken. Står hästen i sin box kan du stanna upp utanför, ta några andetag, känna båda fötterna på marken och lämna dagens händelser bakom dig innan du går in till din häst för att vara i nuet. Du kan innan ett ridpass promenera en sväng med din häst och tänka på andningen och dina steg för att landa i nuet med din häst innan du sitter upp. Du kan fortsätta även uppe på hästen när du skrittar runt på lång tygel, men min rekommendation är att ha gjort det även innan för att få ut mer av det ni gör tillsammans.

När du sen spelar är du i nuet i varje ton, i varje ögonblick. Försöker du tänka på vad du har spelat går det inte att vara i nuet, i musiken. Att börja tänka på vad man gjorde innan, om man råkade spela fel, eller någon ton inte lät så bra som man ville….ja då är man inte längre i nuet och jag lovar att musiken helt plötsligt inte låter lika bra, man kanske till och med kommer av sig för man har tankarna på annat håll. Man kan heller inte vara i framtiden i tanken, fundera på saker som ska komma, vara orolig för någon svår passage i stycket. Är man i dåtid eller framtid när man spelar hör man inte vad som händer i nuet.

När du rider din häst är det samma sak. Är du i dåtid, kanske att du till och med är kvar på jobbet, kommer nuet med din häst inte vara här och nu. Hästen är där, men du är kvar på jobbet och vad som hände där. Hästar är inte intresserade av att vi kommer dragande med ett långt tåg av tankar och stress från vår dag, de vill att vi ska vara här och nu med dem. Att sitta och fundera på hur tidigare rörelser blev i ridpasset tar oss också bort från här och nu. Dina tankar påverkar din kropp, funderar du på hur slutan gick när du travade kommer galoppen i nuet påverkas. Behöver du fundera på något du gjorde, ge hästen en paus på lång tygel istället.

Det går heller inte att utföra nånting i nuet och börja fundera på eller oroa sig för vad hästen kommer att göra längre fram. Eller ha stora förväntningar på vad man ska träna på under ridpasset. Då glömmer du bort att känna hur det är här och nu. Hur är hästens form just här och nu? Känns det super, är det stelt nånstans, vaknade hästen på rätt sida i morse, är det många störande saker runtomkring. Vad behövs här och nu för att du ska kunna hjälpa din häst just det här ridpasset för att utvecklas och bli starkare?

När man spelar i musikskolan är det ofta barn i publiken på konserterna, dvs det är inte knäpptyst som i ett konserthus. Jag har till och med varit med om ett barn som började klättra upp på scenen. Detta går att jämföra med både träning på hemmaplan och tävling. Förhoppningsvis utan att barn klättrar in på ridbanan. Är man i nuet i sin lilla bubbla med sitt instrument så hör man inte mycket runtomkring sig. Jag red en gång på ridbanan och hade en stallkompis som satt och tittade på. Efter ett tag så ropade hon till mig att ”Therese, ska du inte avsluta nu åskan är läskigt nära”. Behöver jag säga att jag inte hade hört den?

En annan sak som är väldigt likt min bakgrund som pianist är samspelet med andra musiker. Precis som ryttaren samspelar med sin häst. Man känner och lyssnar in varandra redan innan man börjat spela, precis som du kan känna in din hästs dagsform när du gör i ordning den inför ridpasset, och faktiskt också känner din häst in dig och kollar vad du är på för humör. När man är i musikstycket tillsammans behöver man lyssna på varandra hela tiden, vara i samspel i nyanser, pauser, anpassa sig till varandra när man spelar. Återigen likadant som när du rider din häst. Båda parter lyssnar på varandra, hästen hör/känner det du ber om. Du hör/känner vad din häst gör och hjälper den med det som behövs eller låter den vara när den klarar av uppgiften.

Att vara i nuet kan vara svårt, det kräver övning som mycket annat. Har man väl upplevt dessa ögonblick så lovar jag att man bara vill ha mer av dem. Det är i dessa ögonblick som hästen hör det man tänker, det är nästan så att gränserna mellan en själv och hästen har suddas ut, man blir en enhet. Det är därför jag älskar att undervisa, för alla kan hitta känslan i ridningen, förstå vad de känner, vara i nuet och bli en enhet med sin häst. Att se det hända kommer jag aldrig att tröttna på.