Det här var den mest röriga och längsta artikeln jag skrivit som första utkast. Det finns så mycket jag vill skriva om under denna rubrik, men jag börjar med detta och fortsätter bena ut resten av texten och lägger ut senare.

När vi pratar om känsla och ridning så menar vi oftast den fysiska upplevelsen, medvetenheten om vad vi känner i vår kropp. Som ryttare ska vi inte bara vara medvetna om vad som händer i vår kropp, vi ska även vara medvetna om vad som händer i hästens kropp genom att vi känner det i vår kropp. Detta gör faktiskt ridning svårare än väldigt mycket annat, vi har inte bara oss själva och vår egen kropp att hålla reda på vi ska även hålla reda på vad hästen gör.

Jag kan säga att jag definierade mig som en teknikryttare i många år. Jag pluggade massor med dressyrlitteratur för att lära mig exakt hur man sitter och vilka hjälper man gav beroende på vad man ville att hästen skulle göra. Jag pluggade mängder av anatomi och biomekanik för att verkligen förstå hur hästen skulle röra sig för att arbeta korrekt. Gick bl a fristående kurser på SLU i hästens rörelseapparat och anatomi. Jag tittade på hästar som rörde sig i frihet, hästar som rörde sig med ryttare. Jag gick som åskådare på massor med kurser för att höra olika tränare undervisa ryttare så jag kunde koppla ihop vad de sa med vad jag såg. Allt detta för att jag trodde nämligen inte att jag var tillräckligt duktig för att lära mig rida med känsla. För att kompensera för det var jag ju tvungen att bli jäkligt duktig på biomekanik, ryttarteknik och dressyrteori för att ändå kunna rida och träna en häst på ett korrekt, uppbyggande sätt. Sen behövde jag snopet nog bara skaffa en häst och träffa en tränare som visade mig att känslan….den fanns ju där, hela tiden.

Vad är vi ute efter att känna? Hur vet vi att det vi känner är rätt?

Ta bara det här med att känna lätthet i handen, jag har sett allt från att hästen går bakom hand utan kontakt, till fem kilo i varje hand. Allt har av ryttarna definierats som lätthet i handen, så hur ska vi veta vad som är rätt? Den man först och främst ska lyssna på är sin häst, sen gäller det att hitta en tränare man känner att man kan lita på. Att tränaren kan förmedla hur det ska kännas och se ut när hästen och du har rätt kontakt, går med bärighet och arbetar korrekt genom hela kroppen. Det man också kan göra är att hitta något ställe med korrekt och välutbildade hästar där man kan rida en häst som kan visa hur det ska kännas.

För att göra det hela ännu mer komplicerat har alla människor dessutom lite olika definition på orden vi använder när vi försöker förklara vad vi känner. I min undervisning är det därför mycket viktigt för mig att vi hittar en gemensam språkplattform, där jag hittar vilka ord och definitioner som fungerar för just dig.

Hur kan du öva på det här med känsla på egen hand, utan häst?

En sak som påverkar en hel del är att rida i tv-soffan när man tittar på sin favoritryttare. Att föreställa sig i sin kropp hur den ryttaren gör och hur det känns i den ryttarens kropp är en jättebra övning som förbättrar ridningen. Jag var på en föreläsning för många år sedan med en kille som arbetade som coach inom idrott. Han berättade en historia om en golfare som ville förbättra sin sving. Frågan kom upp vilken golfare han tyckte hade bäst sving och det var Tiger Woods. Golfaren fick då föreställa sig hur Tiger Woods gör när han slår ut och sedan med den känslan i kroppen göra ett utslag. (jag kan inte golftermer, så jag hoppas ni förstår vad jag menar 🙂 Killen slog mycket längre än vad han någonsin gjort tidigare. Men första kommentaren var, det där var inte jag, det var ju Tiger Woods. Så titta på din favoritryttare och föreställ dig hur det är att vara hon eller han och se vad som händer med din ridning.

Ett annat exempel som förstärker historien ovan är ett experiment man gjorde med volleybollspelare där man skulle jämföra servrar. En grupp fick inte öva alls, en annan fick öva 30 minuter per dag och en tredje grupp fick sitta hemma och föreställa sig att de utförde den perfekta serven om och om igen i 30 minuter/dag. Den grupp som satt hemma och föreställde sig förbättrade sin serve med 27%. Så kombination av praktisk övning och föreställning är en väldigt bra kombination.

Det är min fulla övertygelse att alla kan lära sig rida med känsla och bli jäkligt bra på det. Man behöver inte ta den långa vägen jag gjorde via mängder med teori, där kan du åka snålskjuts på din tränare. 🙂