En av de första gångerna jag red för Perry Wood så var det en ryttare där som sa något jag kunde hålla med om att jag också måste göra. Det löd ungefär: ”Perry är den enda tränare jag hittat som förstår att jag måste först connecta med min häst innan vi kan göra något”.
I många år har jag försökt hitta ett motsvarande ord på svenska som engelskans connect, men inte riktigt haft framgång i det. Söker man efter en översättning på nätet så dyker det upp ord som ansluta, koppla, hänga ihop, förmedla, samband, sammanhang, kontakt, gemenskap, förhållande, förbindelse, samfund, knarklangare…..jösses. För mig har inget svenskt ord har riktigt kunnat användas som ersättning för vad connection betyder.
Jag har tidigare skrivit om hur vi använder olika ord för att beskriva saker, men hur samma ord kan betyda olika och ha olika värden för olika personer. Något som gör det svårt för oss när vi både pratar med varandra och i undervisningssituationer. Framförallt i det senare så är det ju viktigt att jag och min elev är överens om vad saker och ting faktiskt betyder. 🙂 Så val av ord och deras definition för olika människor är något som verkligen intresserar mig som tränare.
Connection för mig har bland annat väldigt mycket att göra med den mentala biten, jag behöver känna den röda tråden mellan mig och hästen. För er som har hund kanske känner igen er i detta. Connection är det jag hade med min hund; på promenaderna så kände jag att vi hade en konstant röd tråd mellan oss. Jag kände att om jag ropade så skulle han komma på en gång. Han gick inte för sig själv därborta i sin egen värld, utan vi hade som ett osynligt flexikoppel mellan oss. Efter alla år tillsammans så var det en känsla som nästan gick att ta på, vår röda tråd mellan oss.
En annan liknande känsla är att när du tänker på en person så ringer de, eller skickar ett sms. Det är det här som är connection för mig med hästen. En stark känsla av att vara tillsammans i samma bubbla, vara ett med sin häst, kentaur eller om du har någon egen definition på den känslan man får. När man upplevt den så finns det liksom inga alternativ när man tränar med sin häst, eller hur? Det räcker med att vi t.ex. har en häst som hör något ljud utanför ridhuset, eller stör sig på nån granne som hamrar när vi är på ridbanan. Hästen är inte connectad med oss, den är connectad med ljudet, eller det som rör sig. Ridpasset blir ju inte riktigt så där bra som det blir utan något som drar hästens uppmärksamhet till sig. På samma sätt som när något drar vår uppmärksamhet till sig, då tappar vi ju också connection med vår häst.
Men idag är det svårare för oss än det var förr, vi är många gånger mer stressade av livet och mer upptagna i huvudet. Då är det svårt att vara här och nu så man hittar det med sin häst. Ett inlägg som kan hjälpa dig i det är 200% fokus.
Hur skulle du beskriva din connection med din häst? Eller har du till och med hittat ett ord som beskriver just vad ni har?