Att undervisa ryttare i att rida med känsla kan över tid bli mer och mer abstrakt. Ju känsligare ryttare och häst blir desto mer kan ibland jag utmanas som tränare i att hitta förklaringsmodeller som för just den ryttaren gör känslan förståelig. Det är ju dessutom ofta så att de flesta av mina elever har inte suttit på en högt utbildad häst och det gör det svårare för dem att förstå vilken känsla de letar efter. Vi är ju ute efter känslan som betyder att hästen arbetar korrekt och att häst och ryttare har blivit som en individ.
När pusselbitarna börjar falla på plats så börjar saker hända och hästen bjussar på korta små ögonblick av korrekt arbete med sin kropp. De här ögonblicken kan ibland bara vara ett par steg och i början så hamnar många ryttare i förvånad fascination över att nånting helt plötsligt var väldigt annorlunda.
En liknelse vad gäller att vara ett med sin häst, som i mitt tycke är väldigt nära sanningen, är från filmen Avatar och direhästarna. Ni ser i klippet nedan hur ryttare och direhäst kopplar ihop sig med varandra.
Jag kan nog säga att såhär är det att rida med känsla, för det är det här ryttare upplever när de kommer till att utropa “jag hann inte ens börja tänka på att fatta galopp så fattade min häst galopp”, eller vad nu hästen gör som ryttaren knappt har börjat tänka.
Eftersom vi inte kan koppla ihop oss fysiskt som i avatar-filmen så är det närvaro och fokus som gäller för oss ryttare. I början kan detta vara lite jobbigt och de flesta klarar av korta stunder, men som alltid så vill alla ha mer när de upptäcker vilken ny dimension de tillför deras ridning. 🙂
Jag tror att bilden av hur vi kopplar ihop oss med en direhäst är något vi faktiskt kan ha med oss när vi rider våra hästar. Var och hur kan du koppla ihop dig och din häst? Testa och se vad som händer. 🙂
(Jag har inte hittat ett bra svenskt ord för connection, hur ska vi med ett enkelt ord beskriva vad det är att hitta det med sin häst?)