Det finns något som på svenska kallas för inlärningstrappan, den handlar om processen en person går igenom för att lära sig något nytt, att gå från inkompetens till kompetens. Detta gör vi i allt vi lär oss från vi föds. Vi lär oss att stå, gå, prata, cykla, köra bil, dansa, rida, spela något instrument osv.

Inlärningstrappan utvecklades av Noel Burch på 1970-talet och han benämnde den som ”Fyra nivåer för att lära sig en ny färdighet” (Four stages for learning any new skill) På engelska kallas den idag “The four stages of competence” eller “The four stages of learning” Jag kan väl själv känna att det på engelska blir mer tydligt vad det handlar om, men svensk översättning till ”De fyra nivåerna av lärande/kompetens” inte låter lika bra, så inlärningstrappan får fungera. Det viktigaste är ju att förstå innebörden.

Sammanfattningsvis förklarar denna modell att i början är man inte medveten om hur lite man vet, man är omedveten om sin inkompetens. När man sedan blir medveten om sin inkompetens inom ett område tar man medvetet reda på saker och använder sen denna kunskap medvetet, medveten kompetens. Till slut kan kunskapen användas utan att man medvetet tänker på den och då säger man att personen har omedveten kompetens.

Att som instruktör förstå denna modell är väldigt bra, för en elev som är i omedveten inkompetens kommer att agera annorlunda än en elev som är i medveten inkompetens. En person som inte vet om att den har problem eller att den gör fel kommer med större sannolikhet inte engagera sig i lösningen. Däremot en person som går från medvetet inkompetent till medvetet kompetent är inne i en process där hon/han vet att övning ger färdighet.

1. Omedveten inkompetens
”Jag är inte medveten om att jag inte vet hur man gör” eller ”Du vet inte vad du inte vet”

På denna nivå vet du helt enkelt inte att du inte kan rida. Du har nog inte ens har tänkt på att du inte kan rida, kanske för att du faktiskt aldrig gjort det. Det kan också vara att du rider, men vet inte att det du gör inte är korrekt, det är också omedveten inkompetens.
Detta stadium är rätt bekvämt att vara i, man kan säga att det går lite hand i hand med talesättet ”det du inte vet, det lider du inte av”.

Ett exempel: Din tränare ber dig trava och rida lätt. Din lättridning har ingen som helst styrsel men du fortsätter för du vet helt enkelt inte att du rider lätt på fel sätt.
Din tränare berättar att du behöver hjälp med din lättridning för den är inte helt korrekt och detta tar dig vidare till nästa nivå.

2. Medveten inkompetens
”Jag är medveten om att jag inte vet hur man gör (ännu)” eller ”Jag vet att jag inte vet”

Du är medveten om vad du inte kan i din ridning, men du vet inte själv hur du kan lära dig att göra rätt.

Det här kan för många vara det svåraste steget att vara i när man lär sig något. Det kan kännas överväldigande med hur mycket vi måste lära oss. Vi kan bli självkritiska, känna oss värdelösa och otillräckliga och blir därför också väldigt sårbara. Här är det inte ovanligt att folk ger upp, oavsett vad de försöker lära sig. Därför är det viktigt att vi är snälla mot oss själva i detta steg. Det är samtidigt detta steg som gör att du faktiskt kan börja lära dig något därför att du blir nyfiken och intresserad av att lära dig det du inte kan.

Ett exempel: Du vet att du inte kan rida lätt i traven, din tränare har berättat för dig och när du ser dig själv i en spegel ser du att du inte gör det rätt. Eftersom du nu är medveten om att du inte kan, genomför du åtgärder som hjälper dig att förbättra din lättridning och går därigenom vidare till nivå 3.

3. Medveten kompetens
”Jag vet att jag vet hur jag gör det här”
”Jag utvecklas och jag vet att det börjar synas i min ridning”

Denna nivå är mycket lättare än nivå två i det avseendet att du faktiskt vet vad du behöver öva på för att bli bättre. Det är här det händer saker i din ridning, obestridligt! Det kräver dock en hel del fokus och koncentration för att få ihop koordinationen och muskelkontrollen, dvs att få kroppen att göra det du vill att den ska göra. Du behöver aktivt tänka på vad du gör med din kropp.

Då vi vet vad vi ska göra kan även detta vara ett jobbigt steg känslomässigt. Det finns en risk hos alla att vi blir otåliga och tycker att vi borde lära oss fortare/bättre. Så här behöver du också vara snäll mot dig själv i dina tankar om du upptäcker att du pratar dömande och nedvärderande till dig själv. Skriv gärna ner din utveckling i någon form av dagbok om du vet att du har lätt för att vara alldeles för självkritisk. Då har du något att gå tillbaka till för att se att det går framåt.

Ett exempel: Du vet att du behöver jobba med din lättridning och börjar göra andra övningar som förbättrar denna. Du kanske börjar göra någon övning hemma, tittar på bra exempel på lättridning på nätet, övar när du rider själv, du kanske tar några extralektioner för att få hjälp med bara lättridningen för att nämna några exempel.

4. Omedveten kompetens
”Ridningen sker med känsla”

Från totalt mörker 🙂 i nivå 1 och kanske frustration i nivå 2 och ett fokuserat övande i nivå 3 kommer vi till nivå 4 och ett helt nytt sätt att rida. Vi har nu övat så mycket att det, som man brukar säga, sitter i ryggmärgen. Mycket av ridningen, kommunikationen, sker omedvetet i respons på vad vi känner för information från hästen. Vi kan hjälpa hästen med vår sits på ren känsla och för utomstående så ser det ut som magi. Det här är något vi ser även hos duktiga musiker, dansare, idrottare m. fl.

T. ex. Att prata ditt modersmål är en omedveten kompetens.

Exempel: Nu har du äntligen fått kläm på lättridningen och behöver inte längre tänka för att det ska bli rätt. Att rida lätt kräver lika mycket tankeverksamhet av dig som när du själv går på marken.

Denna nivå är ingen slutprodukt. Du kan hela tiden utveckla din ridning, detta är en nivå som blir bredare och bredare för varje gång du kommer tillbaka till de andra nivåerna och övar i nivå 3.

Så, för att överhuvudtaget utvecklas måste vi först bli medvetna om vår inkompetens i det område vi vill växa i. Om vi inte vet att vi inte kan så väcks ingen nyfikenhet till att ta reda på mer. På så vis kan vi sedan träna och öva för att utveckla oss inom det område vi valt att lära oss. Många gånger när vi kommer till omedveten kompetens så glömmer vi bort hur mycket arbete vi lagt ner för att komma dit. Kom ihåg att ge dig själv beröm för din utveckling och lärprocess.

Ovanor – en omedveten inkompetens, att ha lärt sig fel och lära om
I mitt förra blogginlägg om inlärning så skrev jag lite om att lära om. Ibland har vi lärt oss fel och behöver lära om en ovana, en ovana som hamnat på nivån omedveten kompetens. Vi behöver här göra oss medvetet inkompetenta om ovanan, vi behöver lära oss vad vi gör och när vi gör det. Att bli medveten om att man är inkompetent i något som man trodde att man var kompetent i kan vara en mycket smärtsam och jobbig upplevelse.

Ovanor i ridningen är många, en av de vanligaste är att titta ner, andra är att sitta och klämma hela tiden med skänklarna, dra mycket i innertygeln, luta sig väldigt mycket bakåt, guppa med huvudet i nedsutten trav, trampa ner så mycket i stigbyglarna att man skjuter sig själv upp ur sadeln för att nämna några. Att lära om tar tid, ett enkelt exempel är att hitta i sitt kök. Om jag kommer hem och byter plats på saker i dina köksskåp. Hur många gånger kommer du öppna “fel” skåp när du ska ha en tallrik, dvs hur lång tid tar det innan den nya kunskapen blir en omedveten kompetens? Samma sak är det i ridning, du kommer många gånger gå till din ovana innan du lär dig den nya vanan genom medveten övning med din medvetna kompetens.

Generellt så är det så att många saker vi lär oss en viss tid i livet fyllde just då ett syfte, men senare i livet kan detta förändras och vi behöver lära om och lära nytt. Det är viktigt att inte se ner på beteendet man haft innan när man upptäcker att de inte gynnar en längre, mer se att det då fyllde sitt syfte men inte gör det längre. Kanske inte ens egentligen använda ordet ovana, som har en negativ klang.

Den mörka baksidan av en lärprocess
Jag tror inte jag vet något område där det finns så mycket kritiska människor som i ridning, framförallt vår egen självkritik. Självkritik är en black om foten när det kommer till att lära sig nånting. Vi blir rädda för att göra fel, att göra misstag, vi dömer oss själva och tankar som “jag är inte tillräckligt bra”, “jag kommer aldrig lära mig detta”, “jag gör fel” osv dyker lätt upp när vi hamnar i vår självkritik.

Ironiskt nog är det misstagen, att göra fel, som är några av de viktiga bitar i en lärprocess, men ofta gör vi allt för att undvika dem för vi vill inte känna oss värdelösa och misslyckade. Istället borde vi fokusera på lärandet som sker när vi gör ett misstag. Om du är en av dessa personer som hamnar där, hoppas jag att detta blogginlägg ökar din förståelse för lärprocessen. Att du kan bli mer förlåtande mot dig själv och fokusera på själv lärandet istället för att må dåligt för det du ännu inte kan och se alla dina misstag som positiva och ypperliga tillfällen till att lära dig göra något bättre. Ett annat sätt att tänka är att när du gör ett misstag är att använda ordet “intressant” i sitt eget huvud istället för t.ex. “skit”, för intressant är det ju precis vad det är.