Ibland är engelskan helt förträfflig med att leka med ord. Inside-rein-itis är mycket användbart inom ridning. Det blir inte lika roligt på svenska, inner-tygel-trit….

Människor är handorienterade, vi har massor med nervceller i händerna och hjärnan har stora områden som representerar händerna. Det är ju inte för inte som muséer har problem med att besökare hemsk gärna vill känna och pilla på allt. För oss ryttare ska denna känsla vara lika stark i andra delar av kroppen och det får vi öva på.

Idag vill jag beröra ett väldigt vanligt problem, något som många ryttare hamnar i. Det är att använda innertygeln alldeles för mycket. Det händer framförallt i stela varvet där det är svårt att böja, svänga och det dyker också upp om där man har svårt att hålla sin häst i den voltstorlek som man har valt.

Om du kommer på dig själv med att försöka få till saker genom innertygeln och mest bara blir frustrerad för att det inte fungerar kontrollera detta:
* Vad gör din ytterhand, glappar din yttertygel? Om man försöker dra i innertygeln och dessutom släpper ytter så lägger man sin häst på ytter bog och den kommer svänga ännu mindre.
* Hur sitter du? Se till att din vikt hjälper hästen att göra det du vill.
* Glöm inte bort din ytterskänkel. Knä och överskänkel kan användas för att påverka bogarna på hästen.
* Håll ihop dina händer och rid med din kropp. Har du svårt att hålla ihop dina händer håll yttertygeln mellan tummen och pekfingret i din innerhand.
* Var tittar du? Titta inte för mycket inåt och/eller nedåt. Dit huvud och din blick påverkar hästen väldigt mycket. Titta mellan hästens öron.
* Ha en inre bild av vägen hästen ska gå. T.ex. kan du föreställa dig en röd matta eller en vattnad gång på ridbanan som hästen ska följa.
* Föreställ dig att dina ytterhjälper sträcker ut sig långt bakåt och framåt på utsidan av din häst, längre än din häst är.

Det här blev många tips, försök inte memorera alla. Läs igenom dem ordentligt och när du rider nästa gång, se vad som kommer upp i huvudet.