En dressyrtränare som heter Walter Zettl, med en gedigen bakgrund i dressyren, ursprungligen från Tyskland men numera baserad i USA är den första jag hört uttrycka något i stil med: rid inte hästen förbi gränsen. Det är någonting jag fått respektera med min fläkskadade häst för om jag pressar arbetet med det benet så säger muskeln ifrån. Jag har också sett genom åren hur utvecklingen går framåt med hästar som man arbetar med jämfört med de man arbetar emot.

Man skulle kunna säga att det finns två olika komfortzoner. Den mentala zonen där en människa går utanför och utmanas t.ex. genom att prata inför folk och för hästen kan det vara att den ska ridas ut ensam. Men redan här är det skillnad mellan människa och häst. Människan ställer sig självmant framför folk och pratar, hon vet att hon behöver öva och utsätter sig för det för att bli bättre. Hon vet att hon överlever även om hon vill spy. Hon har en inre dialog och växer inombords genom att öva på det läskiga. Hästen kan inte resonera som vi i denna situation och behöver vår hjälp att hitta tryggheten i en situation där det inom dem instinktivt skriker livsfara.

Sedan finns det en fysisk komfortzon där människan, när hon går utanför sin komfortzon på gymmet, kan plåga sig lite extra för man vet att det är det man blir starkare av. Men hur är det egentligen för hästarna? Hur upplever de när vi tar dem utanför deras fysiska komfortzon och ”plågar dem lite extra” för att vi vet att de blir starkare? Det finns hästar som är arbetsnarkomaner och älskar att ta i och kan erbjuda saker bara för att de vet att de kan, men nu tänker jag på de där andra. De där hästarna som ibland kan definieras som lata, dumma, okänsliga, bråkiga, att de alltid smiter undan arbete, lyssnar inte osv. Det är sällan av elakhet som vi människor kan tänka så om dessa hästar, utan det är något som faktiskt kan vara ganska lätt att tro med tanke på hur de beter sig. Plus att vi dessutom lär oss av andra runtomkring oss som använder just denna definition på denna typ av häst. Jag vill i detta blogginlägg inspirera till att tänka annorlunda och ha en annan approach till dessa hästar.

I ridningen ter sig komfortzonen så att när hästen känner sig pushad förbi gränsen för sin fysiska kapacitet, utanför komfortzonen, får man problem av olika slag. Hur det utspelar sig beror lite på hästens personlighet. Det finns olika varianter men jag håller mig till den som vi beskriver som lat, dum, lyssnar inte etc. Det är dock mycket vanligt att en häst som känner sig pushad förbi sin gräns och förmåga varje ridpass aldrig kommer att ge mer än det vi tvingar ur den med mer eller mindre tjafs för att vi tycker att den är lat, dum, okänslig…. Ofta hamnar vi i en negativ spiral där varje ridpass blir mer och mer en kamp med hästen som ”inte lyssnar”.

En häst som däremot känner att den kan lita på sin ryttare till 200%, att ryttaren aldrig skulle försätta den i en situation som den inte klarar av, ger ofta mycket mer än vad vi begär av den. Att introducera nya rörelser för en sån häst går för det mesta otroligt smidigt.

Så hur gör vi när vi råkat gå in i den negativa spiralen med vår häst, där vi hamnar i mer eller mindre tjafs varje gång vi tränar? Jag säger inte att det är lätt, om du hamnat här har du en utmanande tid framför dig där du och din häst ska hitta tillbaka till varandra och glädjen i arbetet. Ni ska båda två arbeta med att förändra era beteenden och du som människa och ryttare bär ansvaret för den förändringen.

Det finns frågor vi alltid ska ställa oss som ryttare när vi hamnar i en sån här situation.
Har min häst ont någonstans?
Sitter jag där jag ska med min tyngdpunkt?
Säger mina hjälper det jag vill att hästen ska göra?
Vet hästen vad mina hjälper betyder?

Dessa frågor är viktiga att ställa för att din hästs beteende kan bero på smärta eller motstridiga och/eller otydliga hjälper.

Vidare kan man ställa frågorna:
Klarar min häst just nu att utföra det jag ber om?
Hur kan jag hjälpa min häst att vara mer förberedd på att utföra det jag ber om?
Vad behöver vi träna mer på för att just denna rörelse ska fungera bättre?