Tiden går fort när man har roligt. 🙂 Jag har ju tänkt att fortsätta fokusera på ridundervisning då det är det jag brinner för. Jag började ju undervisa för att jag upptäckte att jag återkom och behandlade samma ryttarrelaterade problem på samma hästar om och om igen. Men….jag tycker ju det är fantastiskt kul att lära mig nya saker, även om det här är lite mer nygammalt. Strax innan jag började utbilda mig inom Equine Touch hade jag köpt en dvd med en massageteknik som kallas Masterson method. Jag gillade den, men Equine Touch kom emellan och sen fastnade jag där. Men så såg jag nyligen dvdn där i bokhyllan och började leka lite hemmavid och har väldigt roligt, så vi får se hur det utvecklas i vår om jag hoppar på en certifieringsutbildning….trots att jag fortfarande vill fokusera på att lära ryttare rida sina hästar friska och hållbara. Nåja, till dagens blogginlägg.

Hur vi mäter att det går framåt i ridningen är lite olika för olika ryttare, alla hittar vi ju vårt eget sätt som fungerar bäst för oss. Känner du att du fortfarande letar efter något sätt att mäta hur det går framåt för dig och din häst så hoppas jag att mina tankar kan hjälpa dig komma på ett, eller kanske flera sätt du trivs med.

Tävlar man så är det ju rätt naturligt att t. ex. titta på bedömningarna, procenten, placeringen och att man går uppåt klasserna. Utöver tävlingsresultat så finns det otaliga saker man kan använda för att veta hur ridningen går framåt. Man kan titta på det praktiska, många gånger kvantitativa; hur många steg hästen klarar av att göra något, hur många övergångar inom eller mellan gångarter som fungerar. Man kan också titta på kvalitén i rörelserna, dvs hur klarar hästen övergångarna, hur hästen klarar av en viss voltstorlek, hur hästen gör galoppombytet, hörnpasseringen, skolan osv. Eller en sån enkel sak hur hästen över tid slutar ligga på sin favoritbog/slutar hänga i ena tygeln för att den blir starkare och jämnare i kroppen.

Det finns otaliga saker man kan titta på i hur hästen rör sig och klarar saker. Allt beror på nivå på hästens utbildning, eventuell skadeproblematik osv. Så en del man kan mäta är rent fysisk av vad hästen klarar av att göra och hur bärig och balanserad den är i den rörelse man ber om. En annan del som jag kommer till senare är hästens mentalitet och personlighet som också går att använda för att se hur man kommer framåt i utvecklingen.

Ryttaren
En annan del man kan titta på är hur ens egen ridning utvecklas, ibland glömmer vi bort oss själva och tittar bara på vad hästen blir bättre på. Hästen kommer ju aldrig gå bättre än vad ryttaren klarar av att rida, så att titta på sin egen utveckling är egentligen avgörande för att det ska gå framåt även för hästen. Det finns många saker du kan titta på i din ridning, hur följsam du är, hur balanserad du är, hur medveten du är om var dina olika kroppsdelar är. Dvs grunden i hur du sitter och följer din häst. Denna grund är alltid bra att medvetet checka av varje ridpass och det ta inte lång tid. Vårt dagliga liv kan nämligen påverka denna grund negativt och det är alltid lättare att fånga upp saker innan de blivit stora. (Se kort kommentar om sadlar längst ner)

Sedan har vi ju en mätpunkt som är oändlig i hur länge man kan använda den; Hur fina hjälper kan jag ge min häst? Vad kan jag plocka bort? Hur mer exakt kan jag bli i tajmingen? Här är ju hästens svar på våra hjälper, den feedback vi får från vår häst det som gör om vi vet om vi blir bättre. Våga testa att göra så lite som möjligt och se hur din häst svarar. Öka styrkan på hjälpen lite i taget eller lägg till en hjälp i taget och känn när och hur hästen svarar. Här kan du nämligen också mäta vad hästen klarar utan att du korrigerar med dina hjälper, dvs fångar upp kroppsdelar som far iväg från planerad rörelse och linje.

Mental status
En annan sak som vi också kan använda för att mäta om vi blir bättre är både vår egen och hästens mentala status när vi tränar med den. Här är mitt mål att hästen ska vara med mig och tycka att det vi gör är roligt att göra. Där mäter jag den flegmatiska hästen som aldrig sett någon nytta av att kommunicera med ryttaren i hur mycket den börjar se att vi faktiskt har en dialog. Hur denna typ av häst blir mer och mer intresserad av det vi gör och börjar ge mer av sig själv när den märker att det finns en tvåvägskommunikation. Med den lite mer neurotiska hästen kan vi mäta hur den hanterar övningar med minskad hysteri 🙂 Denna häst behöver dessutom ofta hjälpen att inte känna sig pressad över sin förmåga. Som även den flegmatiska hästen kan ha upplevt. Se tidigare blogginlägg om detta här.

Min egen häst var otroligt dålig i sitt fläkskadade bakben och där har vi jobbat mycket med smärtminne och rädsla för att använda sin kropp på annat sätt än avlastande av det bakbenet. Då han är introvert i sin stress så har han ett mycket finstilt sätt att visa det på. Sådana hästar är alltid en utmaning då de kan verka lugna när de egentligen är väldigt oroliga. De är även de som kan explodera av vad vi tror ”ur det blå”. Men tillbaka till smärta…när man arbetar med hästar som har haft problem och ont i sin kropp är det så otroligt viktigt att samarbeta med dem för de blir snabbt oroliga om de känner att de inte har kontroll över vad som händer.
Ibland kan till och med de enklaste sakerna göra att de stressar över eventuell smärta och där är det så viktigt att de känner stöd från oss och att vi vill hjälpa dem.

Och vad gäller ryttaren så kan det både handla om att arbeta med sin frustration, rädsla, självkänsla, självförtroende. You name it, det är mycket som vi tar med oss upp på hästryggen som vi kan förbättra.

Förslag på en mätning
En mycket enkel sak som dessutom har en fokuserande effekt på både ryttare och häst är att testa hur hästen byter böjning när vi går rakt fram. I början (om hästen är under utbildning, vilat, varit skadad etc) är det kanske svårt och hästen vill inte helst inte böja åt ena hållet. Det lilla man får till är understött av både skänkel och tygel. Över tid med rätt träning så blir det enklare och enklare för hästen och till slut så kan den böja om lika smidigt som en klick smör i en het stekpanna.

Här kan vi också mäta hur det går framåt i kommunikationen och vår sits. Vad krävs för att få hästen att böja till höger respektive vänster? Vad är målet i hur fin kommunikationen ska vara?

Sen är det bara att börja plocka bort alla extra hjälper och sträva efter att böjningen ska komma från din sits/ditt bäcken. Till slut kanske du vill att det ska räcka med en tanke för att din häst ska böja sin kropp till höger eller vänster. Är du riktigt fokuserad kan denna övning också användas för att öva på finliret. Sitter jag mitt över hästen? Följer jag den likadant med båda mina bäckenhalvor? Var gör jag med mina ben när jag vill byta böjning, vad gör mina händer? Var tittar jag? Gör jag kanske saker som jag inte ens tänker på att jag gör?

Om du vet med dig att du lätt blir frustrerad som ryttare kan denna enkla övning, beroende på din hästs utbildningsgrad och svårigheter hjälpa dig att upptäcka saker med din frustration.

Sammanfattningsvis så mäter jag framgång i hur lite jag behöver göra i min kropp för att min häst ska göra det jag ber om. Varje ridpass är som ett experiment 🙂 Vad kan jag göra mindre eller vad jag kan ta bort. Hur reagerar min häst om jag gör såhär istället? Jag tittar också på vad han orkar, hur han orkar det, vilken inställning han har till det vi gör.

Hjälper eller stjälper din sadel din sits?
En parentes jag vill lägga till här är att slåss du ständigt med samma problem med din sits så är det fullt möjligt att du har en sadel som placerar dig fel. Vi har blivit bättre på sadlar och det finns en hel del information på nätet i både filmer och text om man vill lära sig mer och ha mer koll när man anlitar en sadelprovare. Jag vet att det kan kännas jobbigt att ibland uppleva att man behöver kunna saker själv där man helst bara vill förlita sig på en person som man hoppas kan sin sak. Men för både sin häst och sin egen skull så kan man spara både, pengar, sveda värk och frustration genom att ha lite baskunskaper om allt möjligt.