Många gånger ser jag människor gå med sina hästar pratandes i telefon eller lyssnar på musik och dessutom släpar hästen efter sig som om det är en leksakshäst på hjul. Det är så kort tid vi är med våra hästar, varför inte passa på att umgås med dem ordentligt, titta på dem, prata med dem,klappa på dem, berätta om din dag för dem. Här vi jag dela med mig lite av mitt tänk runt promenader med sin häst.

Med fläkskadade Trolle tog jag en hel del promenader under perioden han hade som mest problem. Utan rörelse blev han sämre i sitt ben, så varje dag var vi ute i ca 1.5h. Idag tar vi också promenader då han är förtidspensionär med ringkota på ena fram efter att ha trampat ner i en grop i hagen och gått omkull för några år sedan. Han går gärna lös, men oftast är han så snabb att jag behöver hålla i repet för att klara av att hålla hans tempo.

Vad gäller att gå med en lös häst är det några saker jag tidigt ville lära honom. Förr i tiden så var det inte så vanligt med NH och andra sk alternativa träningsmetoder, hästar som kom lösa skapade ofta hysteriska människor och hästar som galopperade omkring, glada över sin nyfunna frihet. Två saker var viktiga för mig, om jag får en lös häst ska han kunna hantera sitt grimskaft. Efter att jag visste att han inte var hysterisk med saker runt benen så fick han lära sig att beta med grimskaftet släpandes i backen efter sig. Trolle är en smart häst så första gången han trampade på det så gav det ingen större panik och jag var med och petade på det benet som han behövde lyfta. Om han idag råkar stå på grimskaftet så vet han oftast vilket ben han ska lyfta på för att komma loss, annas så lyfter han ett i taget tills han prickar rätt. Jag ville heller inte ha en häst som betedde sig som en tok om han kom lös, så vi tränade successivt in frihet under ansvar och tog många promenader på det viset.

Luar och jag går också promenader och det märks tydligt hur bra vi kan lära känna varandra och skapa en relation på våra promenader. Vi går på en annan typ av promenader än jag och Trolle som har känt varandra i många år. Vi tittar på saker tillsammans, luktar på älgars eller vidsvins sovplatser, spanar på 7 par rådjursögon i mörkret, övar på att röra oss i olika typer av terräng, diken är t.ex. något som vi behöver titta på för det är inte hennes grej. Luar behöver ofta återkoppling och nuddar ofta min arm med sin mule och tycker om att jag har min fria hand på hennes hals när vi promenerar.

Det är häftigt gå på promenader och vara i nuet på marken med sin häst, man hamnar i en annan typ av bubbla i sitt umgänge än när man sitter på. 🙂 Det som är häftigt är att hästar är så känsliga djur så det vi gör på ryggen kan vi även göra på marken och få samma svar.