En av de viktigaste bitarna för mig när jag tränar en häst är att aldrig rida/träna över gränsen för hästens kapacitet. En signal från din häst att du har ridit förbi gränsen är att du får ett motstånd, den vill inte och “blir dum” eller anses lat. De små signalerna är att han kanske börja ”åla sig i kroppen” bara du tänker på att göra något som eventuellt skulle kunna vara jobbigt, eller kanske till och med göra lite ont.

I förlängningen tappar din häst förtroende för dig och så fort du begär något den känner minsta lilla tveksamhet över att han (eller hon förstås) skulle klara av så sätter han sig på tvären.

En häst som känner sig trygg med att ryttaren aldrig skulle kräva något den inte klarar av ger mycket mer av sig själv än den häst som ofta känner sig pressad över sin förmåga.

Jag har ett tidigare blogginlägg om detta som du kan läsa här. Jag skriver där lite om skillnaden mellan tänket runt komfortzon för människa och häst och där kan du också läsa om hur du är din hästs personliga tränare. Vilken PT väljer du att vara för din häst? PTn Dr Jekyll eller PTn Mr Hyde?