Min underskänkel är överallt!
Vad kan vi tänka på för att få en mer stabil underskänkel?

Först rekommenderar jag dig att gå igenom tidigare onsdagstips om sitsen, det här är en påfyllnad skulle man kunna säga. Det finns ju så otroligt mycket man kan titta på och förändra i sin sits så ibland blir man ju nästan lite snurrig. Det är viktigt att ge sig själv tid och ta en sak i taget.

För att få mer hjälp för en stabil underskänkel kommer här lite fler saker att tänka på.

En sak som är enkel är att titta på åt vilket håll knäna pekar.
Nu vet jag att knäna kan på en mycket rund häst peka mera utåt och att vi alla kan ha våra problem så att vi helt enkelt får ont om vi rider med knäna pekandes rakt fram. Det är nämligen rakt fram de ska peka. Om de inte gör det så känn efter uppe i höftleden, det är där du kan påverka för att ändra riktningen på dina knän.

Det som också påverkar vår underskänkel är vår fot och även här kan vi använda tårna som en del av avslöjandet för vad som pågår. Pekar de utåt så är det även det något du behöver förändra uppe i dina höftleder. Det som händer när dina knän och tår pekar utåt är att baksidan av vaden är det som ligger an mot din häst och du tappar stabilitet.
Trampar du ner hälarna, vilket jag skrivit om tidigare, så kommer dina underskänklar sakna stabilitet då hela tid sits tappar stabilitet. Kontrollera längden på dina stigläder, våga experimentera med längden vid olika ridpass och känn efter hur din sits förändras med olika längd. Bara det kan vara spännande. För långa stigläder ger ofta en instabil underskänkel, testa korta dem och se hur det känns.

När du känner att du har koll på riktningen på dina knän och tår så testa rida i alla tre gångarter och känn och även titta om du klämmer dig fast med dem eller om de släpper sadeln i takt med hästens rörelser. Knäna ska ligga an mot hästen som två våta handdukar, du ska inte behöva aktivt hålla dem där, de ska liksom slurpa sig fast mot hästen utan ansträngning. Eller som Perry sa till mig för många år sedan “som två döda torskar” (fisken alltså ;-)) jag föredrar nog själv handdukar.