För ett tag sedan skrev jag ett blogginlägg, som du hittar här, vilket handlade om att känna var hästen har sina ben för att veta när man kan ge en hjälp beroende på hur man vill att den ska påverka hästen. Har du övat och fått lite koll nu? 🙂 Här kommer det utlovade del 2. (Längst ner finns en sammanfattning för att underlätta för dig att ta med dig detta till hästryggen)

Bakbenet i luften
Det första vi oftast får höra när vi stöter på begreppet tajma hjälperna är att när magen rör sig bort från innerskänkeln har hästen samma sidas bakben i luften. Lägger man då till skänkeln ber man hästen att flytta det benet åt sidan. Man kan då t.ex. göra en skänkelvikning för att öka flexibiliteten eller använda hjälpen i en öppna för att få in det inre bakbenet in under tyngdpunkten och be det bära mer vikt. Det finns de som inte rider skänkelvikning alls, jag anser att om det hjälper hästen och/eller ryttaren att lära sig någonting så har den en plats i träningen. Vi behöver rida på ett sätt som utvecklar och stärker hästen och utvecklar oss själva, det är det viktigaste. Ibland innebär det att man rider skänkelvikning och ibland inte, allt framförallt beroende på häst.

Beroende på hur nördig man är desto mer exakt kan man nörda loss på den här hjälpen, som allt annat i ridningen. 🙂 Man kan t.ex. lära sig att känna det exakta ögonblicket hästen lyfter hoven och då vet man när man kan be hästen att lyfta sin hov lite tidigare. Men för de flesta så kommer man väldigt långt med att ge skänkelhjälpen när man känner att magen rör sig åt sidan. Det som man lätt kan hamna i när man upptäcker denna hjälp är att man fastnar i att använda den i varje steg hästen tar. Tänk på att ge den när den behövs, hästen kommer följa din vikt först och främst. Att bli repetitiv i sina hjälper kan jämföras med att träna med en hund, hunden behöver inte att du upprepar fot-fot-fot-fot-fot-fot för att den ska fortsätta gå fot bredvid dig, samma med hästen.

Bakbenet i marken
Ibland upplever jag att vi glömmer bort benen när de bär hästen för att vi är så fokuserade på vad som händer när de är i luften. Men det är väldigt mycket från den tiden hoven är i marken som påverkar var och hur benet är i luften.

Bakbenets tid i marken, belastningsfasen kan delas in två faser. Den första är bärfasen, när hoven är i marken i området framför benets lodlinje, ibland dyker orden uppbromsningsfas eller inbromsningsfas om du vill läsa på svensk forskning inom området. Jag väljer att kalla det bärfas för jag tycker den definitionen har gjort det lättare att förstå när jag pratar om det. Plus att jag läser mycket engelsk litteratur och där kallas det carrying phase. Den andra fasen är påskjutsfasen, det är när benet är bakom sin lodlinje och helt enkelt skjuter hästen framåt.

När bakbenet sätts i och är i bärfas är det ett ypperligt tillfälle att be det att bära lite mer vikt. Detta kan man göra genom att använda sin sits och lägga lite mer vikt i det benet. Man kan också lägga till en kramning i tygeln, men har man kopplat ihop sin kropp till en helhet så blir det man gör i sitsen även en signal i tygeln. Så egentligen är tygelhjälpen en vikthjälp. 🙂

Det vi vill ska hända med bakbenet är att hästen ska minska vinkeln i alla leder (benämns också som flexa lederna, komprimera lederna) när benet är i marken. Så när benet sätts i och rör sig bakåt ska det så att säga göra lite benböj (för er som går på gymmet) innan det sträcks ut igen i påskjutsfasen.

Det kan vara intressant att titta på olika hästars bakbensrörelser. Titta på vad som händer med ledernas vinklar när benet rör sig bakåt under hästen från isättning. En häst som inte vinklar sina leder har ofta en mycket stor upp/ner-rörelse pga detta uppe i rumpan. Det är när vinklarna minskar som musklerna bär en del av hästens vikt istället för skelett och leder, som blir avlastade. Vissa hästar vinklar inte alla leder, det kan vara tydligast att se i piaff, där kan man se många olika typer av lösningar på användandet av bakbenens leder. I piaff kan man också se när man glömt bort att den ska vinkla lederna/sätta sig och bakbenet bara sträcks framåt in under hästen.

Hästen svarar inte på hjälpen trots att jag tajmar rätt
Om hästen inte svarar på dina hjälper kan det ha olika orsaker. Här några exempel:

• Din sits inte är helt optimal och hästen rör sig inte bättre än vad du sitter. Dvs du ber om saker du inte vet om att du ber om och hästen ger dig då det och inte det du tror att du ber om.
• Du sitter där du ska, men just den här hjälpen har hästen inte lärt sig och den förstår inte vad du vill.
• Hästen är inte tillräckligt stark eller lösgjord för att utföra det du ber om.
• Just där och då är hästen inte förberedd och har inte den balansen den behöver för att göra det du ber om. Hjälp din häst hitta balansen och testa igen.
• Hästen har ont någonstans och kan inte genomföra rörelsen pga det.

Sammanfattning

• När hästens mage åker iväg från underskänkeln, eller om du känner rörelsen uppe i dina sittben att ena sidan sjunker är det ögonblick du kan påverka var hästen sätter ner sin hov. Lär dig veta exakt när den lyfter och du kan även använda skänkeln till att be den lyfta benen lite tidigare.
• När sittbenet höjs på ena sidan, du får en liten knuff uppåt från hästen så sätter den i bakbenet på den sidan. Då kan du be den bära lite mer vikt med dina vikthjälper, man kan säga att du gör en halvhalt på det benet.
• Kom ihåg att inte bli repetitiv i dina hjälper, då slutar hästen att lyssna.
• Om hästen inte svarar på dina hjälper, leta efter orsaken till varför.

Det här var tajmingen för bakbenen, nu lämnar jag till dig att fundera på vad och hur du kan göra med frambenen. 🙂