Det är inga täta inlägg om Troja av den enkla anledningen att jag inte hunnit med att rida henne sista tiden. Plus att jag åkte på en värstingförkylning och hade hög feber i en vecka och var sjuk i 2 veckor. Var 20 år sedan jag var så sjuk så nu väntar jag gärna 20 år till tills nästa gång.

Det som är intressant och tyvärr lite negativt är att jag ser på hur hon rör sig i hagen att hon behöver sin träning, även om den bara var 3-4 dagar i veckan ca 30 minuter per gång.

Det som var kul innan vi fick ett träningsuppehåll är hur känslig hon blivit för sitsen. Det jag tjatar om 🙂 till mina elever, hur man istället för att korta tygeln och korta ramen/formen på hästen framifrån, kan samla hästen med sitsen och då behöver korta tygeln pga att hästen helt enkelt blir kortare med hjälp av sitshjälperna. Så många aha-upplevelser jag sett genom åren med elever som upptäcker att huvudets placering sitter i hästens kropp och inte att ryttaren placerar huvudet på hästen.

Det Troja och jag även hade börjat med var att få lite mer aktivitet i framförallt bakbenen. Jag har arbetat mycket med att få henne att bygga upp muskler och styrka och då är jag mer intresserad av vad hovarna gör på marken än i luften. När hon väl hade fått tillräckligt med styrka så började jag be henne röra sig med mer aktivitet. Det smög fram riktigt trevliga steg ur henne så jag hoppas att jag hinner med henne igen lite mer framöver.

Det ska bli spännande att sitta upp igen och se var vi är idag efter så lång vila. När vi började för ett år sedan kunde hon vare sig öppna, sluta och hade stora svårigheter att ta bara ett steg i full pass t.ex. Vad finns kvar och vad behöver hjälp nu? Och hur fort kommer vi tillbaka jämfört med tiden det tog att komma dit vi var?