Ibland funderar jag på gemensamma nämnaren hos mina elever. Jag har t.ex. tidigare skrivit om vilka egenskaper jag ser hos mina elever som tar dem framåt som ryttare. Sen började jag fundera på vad finns det för gemensamma nämnare för att höra av sig till mig. Så här kommer lite spretiga tankar en söndagskväll i vintermörkret.

Det finns en hel del som är otroligt viktigt att få hjälp med, och ett ord som dyker upp är problemlösning och att hitta tappad glädje.

En del känner att de har tappat relationen med sin häst, att kommunikationen inte längre fungerar och de börjar känna sig uppgivna. Deras häst känns inte positiv till träning längre, den känns seg, sur och omotiverad. Sånt här kan bero på smärta förstås och det är faktiskt så att många hästar och ryttare får börja med en hel del övningar som kan gå under benämningen rehab för att omotivationen hos hästen har ofta lett till att den rör sig stelt och spänt.

Andra känner att de rider med för grova hjälper. Skänkel för framåt och dra i tygeln för att stanna. De vill lära sig rida med sitsen helt enkelt. Det finns fortfarande tränare som tyvärr står i mitten och ropar ”mera ben”, ”håll emot och driv” jag blir så glad när ryttarna börjar fundera på att det finns andra sätt att rida på, en ridning med tvåvägskommunikation.

En hel del känner att de helt sonika har kört fast och behöver hitta nya vägar framåt. Ibland så hamnar vi att jobba från marken, ibland hamnar vi med att börja redan inne i stallet med lektionen.

Några vill verkligen förstå det här med att känna hästen i sin kropp och hur man hittar finliret/magin i kommunikationen häst och människa i ridningen, till 200%. Dessa elever får ofta höra från stallkompisar ”men ni skrittar ju bara på lektionerna”.

Har man inte upplevt allt som man faktiskt kan uppleva i skritt och hur mycket man kan lära sig och göra i denna gångart, förstår jag att det kan se otroligt tråkigt ut med att en lektion sker helt i skritt. Men att få upptäcka det häftiga finliret i skritten är många gånger en otroligt wow-känsla. Att arbeta en häst korrekt i skritt är en konst som inte är helt lätt att behärska. Jag lovar, ryttarna på mina skrittlektioner har fullt upp. 🙂

Skritten är dessutom en gångart som är tillräckligt långsam för oss människor att hinna med att känna och att lära oss någon nytt i vår kropp. Det blir något helt annat i trav och galopp. Det som är roligt är att det vi gör på lektionerna skritt ger resultat i de andra gångarterna.

Det vi gör på lektionen är inget jag har tänkt att mina elever slaviskt ska öva på tills nästa gång vi ses! Det är verktyg man ska ta med sig i hela sin ridning, i alla gångarter, både i skogen och i dressyren på banan.

En del elever har ett intresse i belöningsbaserad träning/klickerträning. Jag har själv inte satt mig in i detta särskilt mycket, men jag upplever att mitt sätt att tänka i hur man tränar med sin häst passar väldigt bra ihop med hur man vill träna en häst belöningsbaserat.

Det är hästarna och eleverna som har format som har format mitt sätt att undervisa.

Du undervisar inte som andra säger majoriteten av mina elever, så jag tänkte att det kanske är bra att försöka förklara varför. 🙂 Det du kan förvänta dig när du tar lektioner av mig är fokus på att du och din häst har en grund att stå på för att kunna utföra de svårare rörelserna längre fram, om det är det du vill. Annars är en grund alltid viktig oavsett vilken nivå man vill ta sin ridning till.

Det är viktigt att fylla i de tegelstenar som saknas för att det ska fungera längre fram ju starkare hästen blir. Saknas det tegelstenar i grunden så kommer problemen senare, i form av t.ex. problem med byten. Grunden handlar lika mycket om hur vi rider med vår sits och våra hjälper och vad hästen gör för att bygga styrka och flexibilitet. Jag är en sitsnörd, för om sitsen inte fungerar som den ska så kommer inte hästen kunna röra sig som den ska. Kopplat till det skulle man kunna säga att jag är en hjälpnörd också, för tajmar vi inte våra hjälper så får inte inte de svar från hästen som vi var ute efter.

Du som ryttare får redan första lektionen träna dig i att känna efter och formulera vad du känner. Inget är rätt eller fel när man tränar på detta, allt bara är som det ska vara. Första lektionen blir för det mesta en introduktion till ett nytt tänk för de flesta. Något som kan för vissa vara väldigt omvälvande. Det kan även vara omvälvande att rida med så mycket närvaro och fokus på vad man känner i sin egen kropp, många som kommer till mig har inte tränat så tidigare.

Ridning och kampsport har stora likheter sa en ryttare till mig som hållit på med kampsport i sin ungdom, det handlar en hel del om hur man riktar sin energi i sin kropp, men också hur man samlar ihop den och öppnar upp. Att rida med känsla har en hel del att göra med denna energi.

Något som är väldigt viktigt för mig är att frågetecknen som uppstår på lektionerna rätas ut. Att förklaringarna jag ger fungerar för mina elever. Därför är det vanligt att elever får berätta med sina egna ord vad de uppfattat. Jag frågar ofta “hur kändes det där” för att ryttaren själv ska börja känna efter vad som händer i både hästens kropp och ryttarens kropp. Jag har ju själv vuxit på på ridskola med “håll tyst och rid”-mentalitet något som kanske format mig mer än önskvärt ibland. 😀