Vi människor är av naturen otroligt handorienterade. Ett exempel på att vi är det är alla museer som har problem med besökare som pillar på de känsliga museiföremålen. Tittar man på hur stor del av hjärnan som ansvarar för våra händer så kan man också förstå varför vi är så bra på att använda dem. En annan kroppsdel som vi är mycket medvetna om är våra ögon, vi använder dem till mer än bara se, de är t.ex också en del av vårt balansorgan. Ni som varit ute och åkt båt vet att man blir mindre sjösjuk om man tittar på horisonten.

I ridningen är det andra delar av kroppen som vi behöver bli mer medvetna om och det är bäckenet, överskänkeln och vår bål/överkropp. Här har vi inte alls samma medvetenhet som vi har i våra händer. Det är därför något som alla ryttare behöver öva på, att hitta närvaro och känsla i delar av kroppen där vi inte är vana vid att ha det i vårt dagliga liv.

Det som är lite intressant är att vår mest medvetna kroppsdel, våra händer, är kopplad till den mest känsliga kroppsdelen på hästen, dess mun. Trots att det är vår känsligaste kroppsdel, med många nervändar och stort område i hjärnan som styr den, så är det svårt att få kontroll över den. Det är en viktig kontroll för att kunna möta hästens känsliga mun på det känsliga sätt hästen behöver.

Det som också är intressant är att den delen av vår kropp som har mest kontakt med hästen, överskänkel och bäcken är den delen som vi själva har minst kontakt med.

Hur skulle det vara att rida om du har samma medvetenhet i din sits som har kontakt med hästen, som den medvetenhet du har i dina händer?