Min häst måste väckas i början av varje ridpass, jag måste rida med mycket ben annars går han inte, jag måste ha sporrar för han lyssnar inte, om jag glömmer spöet i stallet så får jag jobba som en idiot för att få honom att röra på sig, osv. Detta är några av de kommentarer jag mött genom åren. Jag vill här prata lite om den mentala biten som ovanstående ryttare har hamnat i i sin ridning.

Var din hästs personliga tränare
Din häst kommer aldrig tänka tanken att det den gör är nyttigt och gör den starkare. Vi människor kan däremot plåga oss själva på gymmet då vi vet att vi kommer få bättre kondis, bli starkare. Tycker hästen inte det är roligt, eller tycker det är för jobbigt så är det en negativ upplevelse och hästar berättar det för sina ryttare på de sätt de kan. Det är vi ryttare som har ansvaret för hur hästen upplever träningen, hästens ansvar är att vara just häst, inget annat.

PTn Mr Hyde – en läskig typ som jag tack och lov här beskriver väldigt överdrivet.
Tänk dig att för dig är gymmet och din PT  inte den roligaste platsen och upplevelsen i universum. Det kan bero på lite olika anledningar. Du kanske inte är tillräckligt stark för det din PT säger åt dig göra, vissa saker kanske är obehagliga att göra, eller till och med gör ont. Din PT pushar dig dessutom rätt hårt i dina ögon och ger dig sällan beröm för det du gör. När det känns obehagligt nånstans försöker du placera din kropp så att det känns bättre, men direkt är din PT där och petar på dig med ett hårt finger och säger med barsk röst att så där får du inte göra. Du försöker varje gång berätta på olika sätt att det inte fungerar för dig, men du upplever att PTn inte lyssnar utan istället skäller på dig för att du inte gör som du blir tillsagd. När du varje gång går in på gymmet så ser du bara en timmes plågsamt arbete framför dig. Du vet att det där som du har svårt för kommer resultera i en massa skäll och petande för att du ändå ska utföra övningen på nåt sätt. Du hade gärna sluppit gå dit om du kunde.

PTn Dr Jekyll
Tänk dig nu istället att din PT vet om dina svagheter, vet hur du behöver träna för att stärka upp dem. När du tycker det är jobbigt får du positiv uppmuntran att försöka lite till. Om ett träningsmoment gör ont så ser din PT att det är det som är orsaken till att du inte klarar uppgiften. Din PT kommer därför på andra övningar som du klarar bättre och som  hjälper dig med orsaken till att det gör ont. Varje träningspass får du stöd, hjälp och uppmuntran att träna på det du kan och ta ett litet steg framåt i utvecklingen varje gång. Om du råkar göra fel stannar ni upp och försöker tillsammans hitta balansen i övningen och göra den igen. Du lämnar alltid gymmet med en wow-känsla över din kapacitet och kommer tycka det är kul att gå dit nästa gång.

Nu är ju som sagt PTn Mr Hyde väldigt överdriven, men jag kommer ändå ställa frågan, för att det är nyttigt för oss alla att tänka till om hur vår häst upplever oss som ryttare:
Vem av dessa två möter din häst när ni tränar tillsammans?
Hur mycket wow-känsla känner både din häst och du när ni lämnar ridbanan eller ridhuset efter ett ridpass?

Om du känner igen dig lite i PTn Mr Hyde och var du än upplever att du är i den negativa spiralen, början, mitten eller om det känns som du är i botten….det spelar ingen roll. Det är aldrig för sent att kliva av och hitta ett nytt sätt att tänka runt träningen. 🙂 För det är som talesättet säger: Om du alltid gör som du alltid har gjort kommer du alltid få det du alltid har fått. Bonusen är att det blir mycket roligare träning för båda. 🙂